Svedjebruk i Sibbo

Paikallishistoriawikistä
Siirry navigaatioon Siirry hakuun

Svedjebruk, d.v.s. att fälla skog, bränna den, och odla grödor i askan under några års tid, utövades i Sibbo från järnåldern till slutet av 1800-talet.[1][2]

Historia[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

De första tecknen på Svedjebruk i Sibbo härstammar från den förromerska järnåldern (500-0 f.Kr). De svensktalande nybyggarna som anlände till trakten på 1200-talet idkade också svedjebruk vid sidan om åkerbruk. Skogen fälldes på vintern och brändes på våren eller sommaren,och man grävde diken runtomkring platsen för att förhindra att elden spred sig. Nu och då hände det att dikena inte var tillräckligt stora och elden från svedjebruket spred sig. Svedjebruk var vanligast i Sibbo sockens norra delar, speciellt i Paipis.[2]

Finlands stora skogsarealer möjliggjorde att svedjebruk kunde föregå ostört fram till 1600-talet, då rätten till svedjande begränsades i södra Finland på grund av att skogens arealer minskat och priset på virke ökat. Från och med 1734 måste skogsägare ansöka om tillstånd från landshövdingen för att idka svedjebruk, men många Sibbobor ansökte inte om lov innan de svedjade. 1761 dömdes tio bönder i Sibbo socken till böter på 10 daler silvermynt var för att ha idkat olovligt svedjebruk.[2]

Obesuttna (personer som inte ägde mark) kunde från och med 1600-talet sällan svedja utan att människor med högre socioekonomisk ställning invände. Vi ser t.ex. hur Sibbobönder i Box, Nickby, Immersby, Hertsby och Mårtensby under 1700-talet lämnade in klagomål om obesuttnas svedjebruk i socknen. Man ansåg att de obesuttna orsakade betydande skada på byarnas skogar genom deras svedjande.[3]

Under 1700-talet idkades svedjebruk i Sibbo i mindre utsträckning än tidigare och under 1800-talet skedde en kraftig nedgång i hela södra Finland då skogens ekonomiska värde ökade. Guvernören för Nyland antecknade år 1867 att svedjebruk blivit sällsynt på detta område, och fortfarande förekom endast i Sibbo och Nurmijärvi.[4]

Källor[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

Kujava, Christer & Rantanen, Arja, Sibbo sockens historia fram till år 1868, band 1, Åbo 1994

Lindman, Gundela, "Forntida svedjebruk: Om möjligheterna att spåra forntidens svedjebruk", Riksantikvarieämbetets skrifter 1991.[1]

Referenser[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

  1. LIndman, Gundela 1991, s. 5.
  2. 2,0 2,1 2,2 Kujava, Christer & Rantanen, Arja 1994, s. 326-327.
  3. Kujava, Christer & Rantanen, Arja 1994, s. 326.
  4. Kujava, Christer & Rantanen, Arja 1994, s. 327.