Neristan i Lovisa

Paikallishistoriawikistä
Siirry navigaatioon Siirry hakuun
Lovisas nedre stad, även kallad Neristan, är en trähusstadsdel som uppstod efter att staden grundats 1745. De nyaste husen i Neristan härstammar från början av 1800-talet.[1] Sedan 1977 har Neristan och dess stadsplan varit skyddat av Museiverket.[2]
Neristan.

En förstad till befästningsområdet[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

1745 grundades staden Degerby på Degerby rusthålls marker i Östnyland. Sverige var i akut behov av ett nytt försvar nära gränsen till Ryssland efter att man först förlorat Viborg i freden i Nystad 1721 och sedan Fredrikshamn i freden i Åbo 1743. 1752 bytte staden namn till Lovisa efter den dåvarande svenska drottningen Lovisa Ulrika.[3]

Byggandet av Svartholms sjöfästning utanför staden inleddes 1748 under ledning av Augustin Ehrensvärd. Tanken var att fästningen skulle kunna uppehålla anfallande ryska trupper medan Sveaborg gjorde sig redo för motanfall. På land växte den nya staden, som blev hem för soldater, befästningsarbetare, köpmän och hantverkare, fram.[4] Neristan, som planerades som en havsnära förstad till Svartholm, fick sin första stadsplan 1746 och började därefter byggas.[5] De flesta hus var gjorda av furu eller granstock och bestod av en våning. Husens dörrar vette nästan alltid mot innergården. Rumsindelningen följde ofta en karolinsk bottenplan där farstun började innanför ytterdörren och ledde till en eller flera kammare.[6]

Handelsmännens kvarter[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

De flesta av Neristans invånare var köpmän med familjer eftersom stads- och fästningbygget innebar nya förtjänstmöjligheter för dem. Städer har även traditionellt bebotts av just handelsmän. Handeln i Neristan idkades på torgen, på krogen, i bodarna eller hemma hos köpmännen. Handelsmännen exporterade också trävaror till Spanien och återvände till Lovisa med kaffe, viner och frukter från Medelhavet.[7]

1778 förlorade Lovisa dock sin position som handelscentrum och residens för landshövdingen. Handeln var fortsättningsvis livlig, men inte på samma nivå som under mitten av 1700-talet.[8] Efter att Finland blivit en del av Ryssland 1809 förlorade Svartholm sin strategiska betydelse och 1855 under Krimkriget raserades delar av fästningen och Lovisa satts i brand.[9] Neristan undgick dock branden eftersom ett parkområde mellan Neristan och Oppistan (centrum) hindrade elden från att sprida sig till Neristan.[8]

Mot slutet av 1800-talet då havets betydelse som transportled minskade gick handeln i Lovisa åter neråt. Från att på 1700-talet varit en av de mest betydelsefulla städerna i riket och på 1800-talet ett turistmål för rika ryssar, inleddes ett lugnare skede i stadens historia.[10] Neristan hade turen att lämnas ifred av det tidiga 1900-talets nya stadsplaner för Lovisa, husen från 1700-talet fick fortfarande stå kvar.[11] Flera bomber träffade Neristan under andra världskriget, men de flesta hus klarade sig utan större skador.[12]

1977 kom Museiverket till Neristans räddning och sedan dess har stadsdelen varit en kulturmiljö med stränga regler för renovering och ombyggnad. De flesta byggnader får inte rivas och renoveringar eller reparationer ska sträva till att bevara husets historiska utseende.[2]

Källor[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

  • Museiverket a, "Lovisa - nedre stan", publicerad 22.12.2009, hämtad 21.10.2021.[1]
  • Museiverket b, "Svartholms fästning, publicerad 22.12.2009, hämtad 22.10.2021.[2]
  • Tikka, Katja, Seppä, lukkari, hattumaakari, ajuri: kertomuksia Loviisan alakaupungin taloista, tonteista ja niiden asukkaista = Garvare, köpman, gelbgjutare, forman: berättelser om människor, tomter och byggnader i nedre staden i Lovisa, Lovisa 2014.

Referenser[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

  1. Museiverket 2009a.
  2. 2,0 2,1 Tikka 2014, s.32.
  3. Tikka 2014, s.10.
  4. Tikka 2014, s.20-21.
  5. Tikka 2014, s.33.
  6. Tikka 2014, s.25-28.
  7. Tikka 2014, s.37-38.
  8. 8,0 8,1 Tikka 2014, s.35.
  9. Museiverket 2009b
  10. Tikka 2014, s. 21-22.
  11. Tikka 2014, s. 36.
  12. Tikka 2014, s. 70.