Knusbacka

Paikallishistoriawikistä
Siirry navigaatioon Siirry hakuun
Knusbacka år 2021.

Knusbacka är en bondgård från 1770-talet som ursprungligen låg i Sibbo men idag är belägen i Hertonäs, Helsingfors.

Hemman i Box[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

Knusbacka uppstod 1777 då hemmanet Storfinns i byn Box, Sibbo delades mellan de två bröderna Johan och Fredrik Eriksson. Fredrik Eriksson bosatte sig på en kulle (ett "knös") på området och byggde upp ett nytt hemman åt sig som han kallade Knusbacka.[1] Efter hans död 1817 gick stugan över till hans änka Anna Claesdotter, och efter hennes frånfälle 1834 ärvde parets son Gustav Fredriksson, som antog efternamnet Stenfors, gården. Stenfors ägde Knusbacka fram till sin död 1868, då hans dotter Vilhelmina Stenfors och hennes man Johan Hindrik, som även han tog namnet Stenfors, tog över. Vilhelmina Stenfors dog 1906 och Johan Hindrik Stenfors 1910.[1] Efter detta sköttes gården av en förvaltare i nio år, tills den såldes till föreningen Svenska småbruk och egna hem, som i sin tur donerade Knusbacka till stiftelsen Svenska Odlingens vänner i Helsinge 1919.[2]

Knusbacka bestod av ett boningshus samt kring tio övriga byggnader, såsom ladugård, uthus, kolbod, kärrlider, spannmålsbod och bastu. Boningshuset hade fyra rum inklusive tre kammare; norrkammaren, storkammaren och farstukammaren. I farstukammaren bodde husfolket, i norrkammaren bodde nära släktingar såsom husbondens syskon eller föräldrar, och storkammaren var avsedd för gäster. Pigorna sov ovanför spannmålsboden och drängarna ovanför kärrlidret och fiskboden. Inne i stugan åt männen och kvinnorna vid skilda bord; männen hade ett större bord i ett hörn medan kvinnorna hade ett mindre bord närmare spisen.[3]

Knusbacka försörjde sig på spannmålsodling, främst råg och havre. Några exakta uppgifter om antalet boskap har inte bevarats men utgående från uppgifter om antalet kor och får som en gård av Knusbackas storlek i Östnyland under 1800-talet brukade äga kan man anta att fåren uppgick till ett tiotal och korna var mellan 7 och 10 stycken.[4]

Allmogemuseum i Hertonäs[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

Brunnen i förgrunden, boningshuset i bakgrunden till vänster. Dasset till mitten, ladugården till höger.

Svenska Odlingens vänner i Helsinge ägde 1919 Hertonäs gård, och planerade flytta Knusbacka samt några andra hemman från olika platser i Nyland till Hertonäs nära herrgården för att skapa ett allmogemuseum. Dock visade det sig att arbetet att dokumentera, montera ner, transportera och bygga upp stugor var dyrt, varpå Knusbacka förblev det enda hemmanet som flyttades.[1] Flyttningen inleddes 1922 med att loftbyggnaden monterades ner i Box och byggdes upp igen i Hertonäs. Alla byggnader som tillhörde Knusbacka flyttades inte bort från Box, utan några mindre hus såsom bastun, kärrlidret och andrestugan blev kvar.

Svenska Odlingens vänner anställde kulturhistorikern Gabriel Nikander samt etnologen Arne Appelgren som fick i uppgift att samla in allmogeföremål från 17- och 1800-talen att placera på Knusbacka. Nikander samlade in föremål från Helsinge socken och Appelgren föremål från Sibbo, Lappträsk, Liljendal och Strömfors i Östnyland. Knusbacka skulle se så autentiskt ut som möjligt.[5]

1932 flyttades det sista huset, boningshuset, till Hertonäs och följande år öppnades Knusbacka för publiken. 6 augusti 1933 hölls en stor hembygdsfest som lockade kring 1000 besökare. Alla gäster rymdes inte ens på marken utan vissa var tvungna att sitta på taken.[6]

På 1990-talet renoverades Knusbacka och 2003 byggdes ett högt, rött staket kring byggnaderna för att skydda dem från skadegörelse.[7] Från och med 2008 ordnas tidsresor för barn och unga på herrgården samt Knusbacka med skådespelare och dramapegagoger från Drama- och teaterföreningen DOT.[8] På Knusbacka kan barnen delta i den populära tidsresan En dag på landet där de tillsammans med pedagogerna åker tillbaka till 1800-talet, får gammaldags namn och kläder och får göra sysslor på gården samt leka gammaldags lekar.[9] Även konstföreningen Tarinalyhty har ordnat program på gården sedan 2019.[10]

På 2020-talet är Knusbacka alltjämnt i Svenska Odlingens vänners ägo och är en del av den en timme långa guidade rundtur som Hertonäs gårds museum erbjuder.[11] Olika evenemang, t.ex. skördefester, har även ordnats på Knusbacka i museiintendenten Eva Ahl-Waris ledning. Även allsånger och utomhusgudstjänster har hållits på Knusbacka i samarbete med Hertonäs församling.[12]

Källor[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

  • Ahl-Waris, Eva, "Knusbacka museigård - en mindre känd del av Hertonäs gårds museum", Hertonäs gårds blogg, 25.05.2020, hämtad 11.10.2021.[1]
  • Backman, Sigbritt, Hertonäs gård, från säterier till museum, Helsingfors 2016.
  • DOT, "En dag på landet", Tidsresor, 2021, hämtad 12.10.2021.[2]
  • Hertonäs gårds museums Facebooksida 12.06.2021 samt 11.09.2021, hämtade 12.10.2021.[3]
  • Hertonäs gårds museum, "Info", hämtad 12.10.2021.[4]
  • Tarinalyhtys Facebooksida 21.04.2019, hämtad 13.10.2021.[5]
  • Åström, Anna-Maria, "Sibbo - allmogesamhället som behöll sin agrara prägel", Nyländska ankarfästen, red. Tom Sandström, Helsingfors 1995, s. 106-122.

Referenser[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

  1. 1,0 1,1 1,2 Ahl-Waris 2020.
  2. Backman 2016, s. 142.
  3. Åström 1995, s.113-114.
  4. Åström 1995, s.114.
  5. Backman 2016, s. 142.
  6. Backman 2016, s. 142, 145.
  7. Backman 2016, s. 184-186.
  8. Backman 2016, s. 188.
  9. DOT 2021.
  10. Tarinalyhty 2019.
  11. Hertonäs gårds museum.
  12. Hertonäs gårds museum 11.09.2021.