Helsingfors flyttas 1640
Bakgrund
Helsingfors grundades för att Sverige skulle kunna hävda sig bättre i konkurrensen med Reval (Tallinn) om handeln vid finska viken. Vid denna tid hörde Estland till Tyska orden, men 1561 vann Sverige norra Estland inklusive Reval som en följd av Livländska kriget (1558-1583). Därefter fanns det inte längre behov att utveckla Helsingfors som handelsstad, och i stället fick staden fungera som övervintringsplats för marinen samt som militär lastplats.[2]
Innan Helsingfors flyttades var den belägen vid en grund vik bakom ett antal sund och svårnavigerade öar och skär, vilket gjorde att handeln hade svårt att blomstra och staden förblev en liten by främst bebodd av borgare.[1]
Flytten
Under greve Per Brahes tid som Finlands generalguvernör beslöt man att Helsingfors bör flyttas till Estnäs, närmare havet. Samtliga invånare flyttade ifrån Gammelstadsfjärden.[2] Idag är Estnäs en del av Kronohagen och miljön runt omkring Senatstorget. Utöver Estnäs var även Sörnäsudden en möjlighet för Helsingfors flytt, men idén förkastades eftersom udden ansågs för liten.
Stadens dåvarande borgmästare Anders Larsson Ehrendt krävde att stadens namn, som härrörde ur närheten till Helsingeforsen, inte skulle ändras även efter att staden flyttades fort från forsen. Enligt Ehrendt var det viktigt att bevara stadens koppling till Hälsingland i Sverige därifrån man ansåg att medeltida invandrare hade anlänt till Helsingeforsen. Generalguvernör Brahe accepterade Ehrendts begäran.[3]
Källor
- Hornborg, Eirik m.fl. Helsingin kaupungin historia osa I, Helsinki 1950.
- Tarkiainen, Kari, Ruotsin itämaa, Svenska litteratursällskapet i Finland, 2010.
- Trötschkes, Rita, "Kaksi lukua Helsingin historiaa" Publicerad 19.11.2012, hämtad 25.10.2021.
- Virrankoski, Pentti, Suomen historia, Maa ja kansa kautta aikojen, 2012.