Dödsorsaker under 1700-talet

Paikallishistoriawikistä
Siirry navigaatioon Siirry hakuun

Under 1700-talet dog mellan två och fem procent av Finlands befolkning varje år. Den största orsaken till dessa höga siffror var den stora barnadödligheten, och återkommande pest- och smittkoppsepidemier gjorde även sitt för att decimera befolkningen.[1] De största dödssiffrorna ser vi dock från Stora ofreden.[2]

Dödliga sjukdomar[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

Ofta föll det på prästers eller sockenadjunkters lott att nedteckna orsakerna till dödsfallen inom socknen. Utifrån deras anteckningar kan man konstatera att de allra flesta människor under denna tid dog av sjukdomar. Pesten återkom med jämna mellanrum och var särskilt tätorternas gissel.[3] Pesten som drog över landet 1710 drabbade särskilt Helsingfors, där var tredje invånare dog.[4] Smittkoppor bröt också ut med jämna mellanrum, och år 1770 drabbades Snappertuna av en allvarlig epidemivåg.[5]

Övriga vanligt förekommande dödliga sjukdomar under 1700-talet var brännsjuka (tyfus eller difteri), feberfrossa, rödsot (dysenteri), vattensot (hjärtfel, lungfel eller dylikt som resulterade i att kroppsdelar fylldes med vätska och svällde upp), samt håll och stygn (huggande, stickande smärtor, ofta kärlkramp.) När ett litet barn dog till följd av sjukdom antecknades det ofta under det ospecificerade "barnsjukdom". Den vanligaste psykiska dödsorsaken var mjältsjuka, som var en benämning på långvarigt, dystert svårmod. Mjältsjuka kunde ibland uppstå som en följd av tärande fysiska sjukdomar.[6]

Övriga dödsorsaker[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

Enligt prästernas anteckningar orsakade barnsbörd få dödsfall under 1700-talet. Det finns skäl att misstänka att barnsbörd endast räknades som dödsorsak i de fall där kvinnan dog under förlossningen. Av födseln orsakade följdsjukdomar som tagit livet av modern efteråt verkar ha bokförts under feber.[6]

Olyckshändelser står endast för enstaka dödsfall, och ofta handlade det om att personen drunknat. Dödsfall på grund av mord förekom också men var rätt ovanligt i fredstid.[6]

Under den ryska ockupationen av Finland under stora ofreden 1713-1721 flydde en stor del av civilbefolkningen landet. Uppfattningar om hur många kvarvarande civila som mördades av de ryska trupperna under denna tid varierar, men det kan röra sig om så många som 10 000.[2] Särskilt norra Österbotten drabbades hårt med kring 6 100 döda.[7]

Källor[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

  • Asunmaa, Martti: "Pohjois-Pohjanmaa yleisen kehityksen osana" Kirjastovirma – Pohjoispohjalaista kulttuuriperintöä, hämtad 29.09.2021.[1]
  • Juusela, Pauli, "Rutto tappoi joka kolmannen helsinkiläisen syksyllä 1710 – parannuskeinoa ei ollut, mutta tautia yritettiin torjua eristämällä sairaat", Kirkko ja kaupunki 23.07.2020, hämtad 29.09.2021.[2]
  • Rask, Henri, Snappertuna: en bygds hävder del 1: Forntid - 1809, Ekenäs 1991.
  • Ruukki, Jukka. "Isonvihan kauhut ylittivät kaiken", Tiede, 04.02.2020, hämtad 29.09.2021.[3]

Referenser[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

  1. Rask 1991, s.232, 234.
  2. 2,0 2,1 Ruukki 2020.
  3. Rask 1991, s.233-234.
  4. Juusela 2020.
  5. Rask 1991, s.235.
  6. 6,0 6,1 6,2 Rask 1991, s.236.
  7. Asunmaa 2021.