Barndom i Berghäll och Sörnäs i början av 1900-talet

Paikallishistoriawikistä
Siirry navigaatioon Siirry hakuun
Barn vid Svalbogatan 7 i Berghäll

Norr om Långa bron i Helsingfors låg arbetarkvarteren Berghäll och Sörnäs. Helsingfors växte och industrialiserades snabbt och till arbetarkvarteren flyttade många familjer från landsbygden på jakt efter arbete.[1][2] Denna artikel, som berör dessa familjers barn, är en bearbetad översättning av artikeln Lapsuus Helsingin Kalliossa ja Sörnäisissä 1900-luvun alussa på Finlands lokalhistoriska wiki.

Barndomshemmen[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

I Berghäll och Sörnäs under tidigt 1900-tal bestod arbetarklassens lägenheter av ett eller två rum, där barnen bodde tillsammans med sina föräldrar.[3] På grund av trångboddheten var man tvungen att vara kreativ när man gjorde upp sovplatser. Småbarn sov i en liten vagga och resten av barnen sov i utdragssoffor.[4][5]

Modern var ansvarig för matlagningen och Saima Kosunen berättar i sina minnesanteckningar att "Sörkäs" barn fick gröt på morgonen, varm mat till middag och däremellan brödkanter som mellanmål. Helsingfors arbetarklassfamiljer åt ofta strömming med bröd eller potatis.[6][7] Grönsaker eller kött åts inte så ofta. Med maten drack man mjölk, kärnmjölk (piimää) eller öl.[8]

Familjens inkomster kom främst från faderns lönearbete. Modern skulle sköta barnen samt hushållet, men många kvinnor bidrog även till familjens försörjning som tvätterskor, strykerskor eller sömmerskor. Barnen hjälpte modern med hennes sysslor såväl i hemmet som utanför det. Om modern inte hade möjlighet att ta barnen med sig till arbetet föll det på de äldre syskonens lott att vakta sina småsyskon.[9]

Skolgång och arbete[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

Under denna tid fick Berghäll och Sörnäs arbetarbarn för det mesta inte en högre utbildning än folkskolan.[10] De flesta barn som jobbade inom industrin var ändå vid sekelskiftet åtminstone 15 år fyllda. Barn under 15 kunde vid sidan om skolan jobba t.ex. som tidningsbud för att dryga ut familjens inkomster.[11]

Lek och fritid[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

Barnen tillbringade sin fritid på arbetarkvarterens sandbelagda innergårdar.[12] Vid sekelskiftet var Helsingfors fortfarande en relativt liten stad med många obebyggda områden.[13] Lite större barn vågade sig ibland på att leka även utanför det egna hemmets gård. Kosunen minns en lugn plats bakom Berghälls kyrkobacke där flickorna lekte hem och butik. Pojkarna placerade sig ofta vid Östra Chaussén (nuvarande Tavastvägen) för att betrakta hästekipagen som åkte förbi, och ibland tog de sig till Hagnäs där hästarna betade för att klappa dem. Emellanåt gjorde grupper av barn utfärder ända ut till Vanda å.[14]

Källor[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

  • Jäppinen, Jere. Yhdeksän pientä kotia. Arjen historiaa Työväenasuntomuseossa. Helsingin kaupunginmuseo 2009.
  • Kansallisarkisto (KA). Saima Kosusen arkisto/Muistelmakäsikirjoitus 1.2.1968.
  • Waris, Heikki. Työläisyhteiskunnan syntyminen Helsingin Pitkänsillan pohjoispuolelle. 2. tarkistettu painos 1973. Helsinki: Weilin+Göös 1932.
  • Åström, Sven-Erik. "Kaupunkiyhteiskunta murrosvaiheessa", Helsingin kaupungin historia. IV osa. Ajanjakso 1875 - 1918. Jälkimmäinen nide, (toim.) Ragnar Rósen, Eirik Hornborg, Heikki Waris ja Eino Jutikkala, Helsinki 1956.

Referenser[muokkaa | muokkaa wikitekstiä]

  1. Jäppinen 2009, s. 14.
  2. Åström 1956, s.104.
  3. Waris 1932, s. 159.
  4. Jäppinen 2009, s.57.
  5. Waris 1932, s. 172.
  6. Waris 1932, s. 167.
  7. Kosunen 1968, s. 4.
  8. Jäppinen 2009, s. 50.
  9. Jäppinen 2009, s. 35, 52 - 53.
  10. Jäppinen 2009, s. 53.
  11. Åström 1956, s. 58 - 60.
  12. Waris 1932, s. 165 - 166.
  13. Åström 1956, s. 100.
  14. Kosunen 1968, s. 1 - 2.