Tämä wiki on suljettu, koska viimeisen 60 päivänä ei ole tehty yhtään muokkausta tai lokitoimintoa. Tämä wiki on nyt siis adoptoitavissa (wikin omistaja on mahdollista vaihtaa). Ota tämä wiki käyttöön siirtymällä Miraheze Metan sivulle Requests for adoption ja tee pyyntö. Jos tätä wikiä ei hyväksytä kuuden kuukauden kuluessa, se voidaan poistaa. Huomaa: jos olet tämän wikin byrokraatti, voit siirtyä toimintosivulle Special:ManageWiki ja avata "suljettu" -valintaruudun.Kyrkslätt
Tidig historia
En mängd förhistoriska fynd har hittats i Kyrkslätt, cirka 7000 av dem stenåldersföremål. Klippmålningar har hittats såväl i Juusjärvi som i Hvitträsk, och speciellt målningarna i Juusjärvi är välbevarade. Få boplatser har dock upptäckts, och de funna platserna ligger alla kring Låjärvsjön. Kring 30 stycken jättekast från bronsåldern finns också i Kyrkslätt, de flesta kring Pickalaviken. Ett bronssvärd har även hittats i ett gravkummel på Kasaberget. Järnåldersföremål som upptäckts är bland annat elddon, en spjutspets av järn samt silvermynt.[1]
På 1100- och 1200-talen fick Kyrkslätt för första gången en mer permanent bosättning då personer från dagens Sverige invandrade till regionen. Namnet Kyrkslätt härstammar antagligen från den tiden och är förmodligen förknippat med kristendomens ankomst under korstågen. Det finns även flera baserade ortnamn i Kyrkslätt som börjar på Finn-, till exempel Finnsbacka, som eventuellt kan tyda på en finskspråkig befolkning under medeltiden, men det finns inga konkreta bevis för detta.[1]
Porkkala har antagligen haft kontakt med Tallinn under medeltiden, eftersom byn på 1200-talet i källorna beskrivs som en plats från vilken man kommer till Tallinn när man seglar rakt söderut. Namnet Kyrkslätt nämns första gången i källorna 1330, i samband med att Kyrkslätts kyrkoherde Ervast (Erwasti de Kyrkioslaeth) undertecknat ett dokument. Sedan 1415 har Kyrkslätt varit en självständig socken, men vid den tiden var området som hörde till socknen större än dagens Kyrkslätts kommun. Esbo hörde till Kyrkslätt fram till 1458, då det lösgjorde sig från Kyrkslätt och blev en egen socken.[1].jpg)
Kyrkslätt utvecklas
Kyrkslättsborna har historiskt sett varit spridda över socknen i små byar och hemman i olika delar av kommunen. I början av 1600-talet bodde det cirka 900 invånare i hela socknen, i mitten av 1700-talet cirka 2 300 och under mitten av 1800-talet cirka 4 700. På 1870-talet fick Kyrkslätt som en följd av den nya kommunallagen i Finland ett eget skolnät och postsystem samt en ångbåtsförbindelse till Helsingfors. Efter detta utvecklades socknen snabbt. Ångbåtslinjen Helsingfors-Åbo, som började trafikera samtidigt som ångbåtslinjen Kyrkslätt-Helsingfors, gynnade också Kyrkslätt. Snabba förbindelser mellan huvudstaden och Kyrkslätt ökade försäljningen av mjölk, kött, fisk och grönsaker och gjorde kommunen till en viktig livsmedelsproducent för Helsingfors.[2]
Kyrkslätt under krigen
På 1500-talet plundrade ryssarna Kyrkslätts socken och brände ner hemman i både Obbnäs och Kantvik. Under den stora ofreden fängslades Kyrkslättsbor och fördes till Ryssland för tvångsarbete.[3]
Under inbördeskriget utkämpades slaget vid Sigurds i Kyrkslätt. Sigurds herrgård, där medlemmar ur den vita skyddskåren höll läger, belägrades av de röda styrkorna och ett slag utbröt. De vita som stupade i slaget vid Sigurds fick ett minnesmärke i Ingels, och monumentet över de fallna rödgardisterna vid Sigurds ligger i Masaby.[3]
Efter andra världskriget ockuperade Sovjetunionen en stor del av Kyrkslätt och använde det som marinbas. Det sovjetiska området sträckte sig över Porkkala udd och och Obbnäs samt några öar. På grund av denna belägring måste en stor del av befolkningen i södra Kyrkslätt evakueras från sina hem och befolkningen minskade från cirka 8 000 till 2 600. Det var meningen att Sovjetunionen skulle hyra södra Kyrkslätt i 50 år, men i slutändan gav de sig av 1956 efter endast tolv år.[3]
Historiska sevärdheter i Kyrkslätt
Hvitträsks ateljé från 1904 ritades av Eliel Saarinen, Armas Lindgren och Herman Gesellius. Byggnaden av tegelsten, granit och trä anses vara ett av de mest betydande nationalromantiska arkitekturverken.[2]
Källor
- Huovinen, Pentti & Kalevi Rikkinen. Finlandia : Otavan iso maammekirja. 1, Uusimaa, Helsinki 1983.