Hyvinge
Tidig historia
Första gången Hyvinge omnämns i skriftliga källor är 1495, där det berättas att en man vid namn Jöns Laurensson med fru är bosatta i Hyvinge.[2] Andra äldre, betydande byar i området är Ridasjärvi och Kytäjä. Den viktigaste näringen i Hyvinge var jordbruk, och dessutom bedrevs gruvdift vid berget Hopeavuori under 1500- och 1600-talen. Landsvägen från Helsingfors till Tavastehus gick länge genom Hyvinge köping, och den nuvarande huvudgatan i staden följer fortfarande landsvägens linjer. I byn låg även ett betydelsefullt värdshus vid namn Puolimatkan krouvi (på svenska ungefär "krogen som ligger halvvägs längs med resan").
Hyvinge växer
Järnvägen mellan Helsingfors och Tavastehus som öppnades för trafik 1862 hade stor betydelse för utvecklingen av Hyvinge. Kring stationen växte nya bostadsområden fram, och sommarfirare upptäckte Hyvinges bergiga landskap. Detta landskap, "Hyvinges Schweitz" hyllades redan år 1885 i resebroschyrer. Hyvinge erbjöd också vila och arbetsro för en mängd konstnärer, såsom Helene Schjerfbeck, Tyko Sallinen och Yrjö Saarinen.[1]
De två herrgårdarna belägna kring Hyvinge, Erkylä (inklusive herrgården Ahdenkylä som till en början hörde under Erkylä) samt Kytäjä gårdar, har också spelat en viktig roll i områdets historia. Familjen Linder, särskilt Marie Linder, som ägde Kytäjä gård var generösa och nytänkande, och utvecklade från och med 1860-talet den lokala såg- och industriverksamheten samt finansierade folkskolor och hälsovård. 1892 inrättade industrimannen Ossian Donner ett yllespinneri vid stationsområdet. Under de följande decennierna växte fabriken och kom att fungera som arbetsplats för tusentals ortsbor. Hyvinge hade blivit en industritätort. Ahdenkallio herrgårds ägare, speciellt Minette Donner, stödde ortens utveckling med generösa donationer. Hyvinge kyrkas tomt är ett exempel på Donners donationer.[1]
En självständig kommun, köping, och stad
Hyvinge blev en egen kommun som en del av Nyland 1917. Hyggliga transportförbindelser, en blomstrande ekonomi samt bra stadsplanering bidrog till att ett antal nya industrianläggningar anlades på orten. Än idag verkar bl.a. Myllyn Paras, Reka, VR:s maskinverkstad samt Kone och Konecranes här. Hyvinge drabbades svårt av vinterkrigets bombräder 1939-1940, men under mellankrigstiden anlades Hyvinge flygfält som gav orten skydd under fortsättningskriget 1941-44. Efter andra världskriget fungerade flygplatsen som en civil flygplats.[1]Återuppbyggnaden efter andra världskriget samt ankomsten av karelska flyktingar stimulerade Hyvinges ekonomi. Under 2000-talet har Hyvinge förändrats från en industristad till en naturnära bostadsort med snabba transportförbindelser till Helsingfors.[1]
Källor
- Diplomatarium Fennicum. Suomen keskiaikaisten asiakirjojen tietokanta, urkund 4608, hämtad 21.09.2021.[1]
- Lahtinen, Anu: Hyvät, pahat ja hyvinkääläiset. Hyvinkään seudun historia. Hyvinkää 2017.
Referenser
Referenser